............................................. 233.1.3 Vitesklausuler ......................................................................................................................................................................... 243.2. SKADEST�NDSANSVARET I STANDARDAVTAL ................................................................................................................ 253.2.1 Beskrivning och analys av skadeståndsansvaret i NLS 19.................................................................................... 264. M�JLIGHETEN ATT KANALISERA SKADEST�NDSANSVARET I EN HANDELSKEDJA ........ 304.1 SKADEV�LLARENS ANSVAR I PRAXIS .................................................................................................................................. 304.1.1 NJA 1985 s. 641 ..................................................................................................................................................................... 304.1.2 NJA 2001 s. 309 ..................................................................................................................................................................... 314.1.3 NJA 2007 s. 758 ..................................................................................................................................................................... 324.1.4 Sammanfattande analys av de undersökta rättsfallen ............................................................................................ 344.2 ETT EXEMPEL P� EN HANDELSKEDJA .................................................................................................................................. 354.2.1 C:s ansvar gentemot D........................................................................................................................................................ 364.2.2 B:s ansvar gentemot C .......................................................................................................

tydligt betonar att köparen var konsument skulle kunna innebära attbedömningen hade blivit en annan om köparen var näringsidkare. Det går dock att se att HD:sresonemang stämmer väl överens med resonemanget i förarbetena till den nya köplagen om attbelopp som en köpare tvingas betala till sin köpare, i form av prisavdrag eller ersättning förköparens direkta förlust, och som ger honom regresskrav mot säljaren bör bedömas som endirekt förlust, vilket möjliggör en kanalisering av skadeståndsansvaret.219 Detta rättsfall från1985 tyder enligt min mening på att önskemålet som uttrycks i förarbetena till 1990 års köplagom att skadevållaren ska betala för skador denne orsakar förelåg även innan lagen antogs.Möjligen tyder uttalandena i förarbetena till den nya köplagen på en önskan från lagstiftarenom att utsträcka önskemålet som uttrycks i detta rättsfall eller till att klargöra att det inte endastgäller på konsumentområdet.4.1.2 NJA 2001 s. 309I NJA 2001 s. 309 behandlades en säljares skadeståndsskyldighet för produktskada somorsakats av en felaktig vara i form av zinkhaltig olja. Ett tågbolag hade beställt zinkfri olja,trots detta levererade säljaren genom ett annat bolag smörjolja som innehöll zink. I domskälenunderströk HD att köplagen inte omfattar skador på annat än den sålda varan. Rätten tillersättning för skador på annan egendom, som orsakats av den sålda varan, ska istället bedömasenligt allmänna skadeståndsrättsliga regler för produktskador förutsatt att det inte är fråga omen garanti eller utfästelse. HD påpekade också att det enligt förarbetena tillproduktansvarslagen ansetts omotiverat för lagstiftaren att i förhållanden mellan näringsidkareingripa med tvingande skadeståndsrättslig lagstiftning. Detta eftersom kommersiella avtal ärindividuellt anpassade och då näringsidkare normalt sett har försäkringar för den typ av skadorsom behandlas i produktansvarslage

tt köparen var konsument skulle kunna innebära attbedömningen hade blivit en annan om köparen var näringsidkare. Det går dock att se att HD:sresonemang stämmer väl överens med resonemanget i förarbetena till den nya köplagen om attbelopp som en köpare tvingas betala till sin köpare, i form av prisavdrag eller ersättning förköparens direkta förlust, och som ger honom regresskrav mot säljaren bör bedömas som endirekt förlust, vilket möjliggör en kanalisering av skadeståndsansvaret.219 Detta rättsfall från1985 tyder enligt min mening på att önskemålet som uttrycks i förarbetena till 1990 års köplagom att skadevållaren ska betala för skador denne orsakar förelåg även innan lagen antogs.Möjligen tyder uttalandena i förarbetena till den nya köplagen på en önskan från lagstiftarenom att utsträcka önskemålet som uttrycks i detta rättsfall eller till att klargöra att det inte endastgäller på konsumentområdet.4.1.2 NJA 2001 s. 309I NJA 2001 s. 309 behandlades en säljares skadeståndsskyldighet för produktskada somorsakats av en felaktig vara i form av zinkhaltig olja. Ett tågbolag hade beställt zinkfri olja,trots detta levererade säljaren genom ett annat bolag smörjolja som innehöll zink. I domskälenunderströk HD att köplagen inte omfattar skador på annat än den sålda varan. Rätten tillersättning för skador på annan egendom, som orsakats av den sålda varan, ska istället bedömasenligt allmänna skadeståndsrättsliga regler för produktskador förutsatt att det inte är fråga omen garanti eller utfästelse. HD påpekade också att det enligt förarbetena tillproduktansvarslagen ansetts omotiverat för lagstiftaren att i förhållanden mellan näringsidkareingripa med tvingande skadeståndsrättslig lagstiftning. Detta eftersom kommersiella avtal ärindividuellt anpassade och då näringsidkare normalt sett har försäkringar för den typ av skadorsom behandlas i produktansvarslagen. HD anförde doc

mot framgår av de rättsfall som undersökts är att detinomobligatoriska skadeståndsansvaret för fel vid kommersiell handel hänger nära ihop medfrågor om produktansvar, direktkrav och skadeståndsrätt. Min uppfattning är att det iblandverkar vara svårt att skilja dessa områden åt.Ett exempel på kopplingen mellan det inomobligatoriska skadeståndsansvaret för fel ochproduktansvaret är att en särskild garanti eller utfästelse kan vidga en säljares ansvar till attomfatta även skador på annat än den sålda varan. I NJA 1985 s. 641 ansågs en säljare varaskyldig att ersätta en köpare för skador på köparens bil som orsakats av felaktig bensin, trotsatt skador på annat än den sålda varan normalt sett inte ansågs omfattas heller av den gamlaköplagen. Fallet rörde visserligen skadeståndsansvar gentemot en konsument, och eftersom detär den gamla köplagen som var tillämplig i det här rättsfallet skulle det numera kunna varaobsolet. I rättsfallet NJA 2001 s. 309 uttalade dock HD att ansvar för produktskador kan kommai fråga även i näringsverksamhet, åtminstone om säljaren särskilt har utfäst frånvaron avskadebringande egenskaper. Enligt äldre praxis kunde säljare också ådra sig skadeståndsansvargenom så kallade tysta garantier. Tysta garantier innebär att säljaren ingett köparen enföreställning om att en viss vara är lämplig för ett särskilt ändamål eller säljarens uppträdandeansetts jämförligt med att utfästa vissa egenskaper. I NJA 2001 s. 309 menade HD att dennapraxis fortfarande bör kunna beaktas, förutsatt att ingen nytillkommen lagstiftning ändratförutsättningarna för detta. HD öppnade dessutom upp för en vidareutveckling avproduktansvaret genom praxis. Dessa rättsfall visar enligt mig att det finns vissaomständigheter som medför ett större ansvar för en säljare, även om två parter har avtalat ombegränsningar av ansvaret i förhållande till vad som gäller enligt köplagen. Dett

ålda varan. I NJA 1985 s. 641 ansågs en säljare varaskyldig att ersätta en köpare för skador på köparens bil som orsakats av felaktig bensin, trotsatt skador på annat än den sålda varan normalt sett inte ansågs omfattas heller av den gamlaköplagen. Fallet rörde visserligen skadeståndsansvar gentemot en konsument, och eftersom detär den gamla köplagen som var tillämplig i det här rättsfallet skulle det numera kunna varaobsolet. I rättsfallet NJA 2001 s. 309 uttalade dock HD att ansvar för produktskador kan kommai fråga även i näringsverksamhet, åtminstone om säljaren särskilt har utfäst frånvaron avskadebringande egenskaper. Enligt äldre praxis kunde säljare också ådra sig skadeståndsansvargenom så kallade tysta garantier. Tysta garantier innebär att säljaren ingett köparen enföreställning om att en viss vara är lämplig för ett särskilt ändamål eller säljarens uppträdandeansetts jämförligt med att utfästa vissa egenskaper. I NJA 2001 s. 309 menade HD att dennapraxis fortfarande bör kunna beaktas, förutsatt att ingen nytillkommen lagstiftning ändratförutsättningarna för detta. HD öppnade dessutom upp för en vidareutveckling avproduktansvaret genom praxis. Dessa rättsfall visar enligt mig att det finns vissaomständigheter som medför ett större ansvar för en säljare, även om två parter har avtalat ombegränsningar av ansvaret i förhållande till vad som gäller enligt köplagen. Detta gäller inteendast skadevållaren, utan det gäller även för säljare som inte är den part i handelskedjan somorsakat felet.Av de undersökta rättsfallen framgår också att avtalsfriheten har en mycket stor betydelse inomköprättens område. Att det finns ett behov för avtalsparter i kommersiella förhållanden attkunna begränsa sitt ansvar lyftes fram av HD redan i NJA 1979 s. 483, och i NJA 2007 s. 758betonades möjligheterna för avtalsparter i kommersiella sammanhang att själva regleraskadeståndet omf

praxispåpekat att det är viktigt för parterna inom näringslivet att kunna bedöma de ekonomiskariskerna vid ingåendet av ett avtal.244 Av förarbetena framgår det dessutom att näringsidkarehar ett stort ansvar för att själva tillvarata sina intressen,245 och denna undersökning visar attansvarsbegränsningar generellt sett är accepterade inom köprätten. Om A:sfriskrivningsklausul utesluter ansvar för det krav B framställer, kommer B sannolikt inte fånågon ersättning för beloppet som betalats till C.Friskrivningsklausuler tolkas dock restriktivt,246 och det finns några förutsättningar under vilkaA:s friskrivning skulle kunna ogiltigförklaras eller jämkas. Exempelvis om A har lämnat engaranti eller särskild utfästelse om kugghjulen och felet innebär att de avviker från det utfästaskicket kommer A trots friskrivningen behöva ersätta B. Detta eftersom konkreta uppgifter omen vara har företräde framför generella egenskapsfriskrivningar.247 Genom NJA 2001 s. 309framgår det att det kan räcka med en underförstådd garanti för att A ska ådra sigskadeståndsansvar. En annan förutsättning som skulle kunna innebära att A blirskadeståndsskyldig gentemot B är om skadan vållats genom uppsåt eller grov vårdslöshet.Standardavtal innehåller exempelvis ofta ett förbehåll om att friskrivningar inte gäller vid grov243Ramberg och Malmström, Malmströms Civilrätt, s. 135.NJA 1979 s. 483.245Prop. 1975/76:81 s. 144.246Dotevall, Avtal, s. 195.247Ramberg och Herre, Allmän köprätt, s. 46.24439vårdslöshet.248 Efter HD:s uttalande i NJA 2017 s. 113 är det inte längre säkert att grovoaktsamhet enligt köprätten är tillräckligt för att jämka en ansvarsbegränsning, då HD uttaladeatt frågan om huruvida en ansvarsbegränsning är acceptabel numera bör bedömas enligt 36 avtalslagen. Grov vårdslöshet är dock något som skulle beaktas i en sådan bedömning.249 Ocksåi fall där ingen garanti eller särskild

thubbard139182 (Hämtad 2020-12-01)Cornell Law School. Force Majeure. https://www.law.cornell.edu/wex/forcemajeure(Hämtad 2020-10-20)Naturvårdsverket. Om ansvar för miljöskulder i mark och vatten: Miljöbalkens regler omskyldigheter och ansvar för förorenade områden.https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5242-X.pdf (Hämtad 202011-09)Teknikföretagen. Informationsskrift avseende NLS 19.https://www.teknikforetagen.se/globalassets/medlemsportalen/standardavtal/produktleveranser/gratis/nls-19-informationsskrift.pdf (Hämtad 2020-11-10)50Teknikföretagen. Om oss. https://www.teknikforetagen.se/om-oss/ (Hämtad 2020-10-23)Walker Morris LLP. Will an Act of God offer a way out of a contracthttps://www.walkermorris.co.uk/publications/disputes-matter-spring-summer-2019/will-anact-of-god-offer-a-way-out-of-a-contract/ (Hämtad 2020-10-20)RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1979 s. 483NJA 1985 s. 641NJA 1993 s. 436NJA 1997 s. 44NJA 2001 s. 309NJA 2007 s. 758NJA 2010 s. 629NJA 2011 s. 600NJA 2014 s. 760NJA 2017 s. 9NJA 2017 s. 113NJA 2018 s. 834HovrättenGöta hovrätts dom den 20 december 2001 i mål T 229-0151

(1990:931) 40 , avsnitt 2.4 Ansvaret för indirektskada, Lexino 2023-02-20 (JUNO).Ramberg, Jan och Herre, Johnny, Köplagen: en kommentar (2021-09-10,Version 3A, JUNO) kommentaren till 40 under rubriken Säljarensutfästelseansvar.RättsfallHögsta domstolenNJA 1916 s. 172AuktionskatalogenNJA 1922 s. 599KrubbitarenNJA 1938 s. 273Det felfria stoetNJA 1948 s. 526VärmeanläggningenNJA 1952 s. 184ReklambroschyrenNJA 1955 s. 75BåtmotornNJA 1964 s. 239Vägmätaren75NJA 1976 s. 217Den råtthemsökta fastighetenNJA 1976 s. 678VeterinärintygetNJA 1978 s. 301Friskt och kalltNJA 1978 s. 307ByggnadsritningarnaNJA 1980 s. 555SommarstuganNJA 1981 s. 1255RegisterfastigheternaNJA 1983 s. 858ArealenNJA 1983 s. 865BjälklagetNJA 1985 s. 871ElinstallationernaNJA 1989 s. 117SkredriskenNJA 1989 s. 156ValpköpetNJA 2001 s. 309ZinkoljefalletNJA 2016 s. 237BostadsrättslokalenNorges H�yesterettRt. 2005 s. 257EpiLight76